DEN SAMSKAPNDE KONSTEN
Under förlossningen av sitt tredje barn höll det på att gå mycket illa. Den då 36 åriga naturvetenskapsadjunkten Gunilla fick en stark känsla av att livet är ändligt, om hon och barnet skulle klara sig bestämde hon sig där och då för att följa sin dröm och ägna sig åt konsten. Läkare strömmade in och operation förbereddes men plötsligt var barnet ute av sig självt. Allt hade gått bra och Gunilla Sambergs konstnärskap föddes i samma ögonblick som barnet.
Regi: Sophia Josephson och Marielle Mvuanda Riström
Producent: Marielle Mvuanda Riström, Mvuanda Filmproduktion
Medfinansiärer: Film i Västerbotten, Region Uppland
Jag känner... det jag gör nu det är inte gränslöst men jag kan hela tiden flytta gränserna och göra saker som ingen annan har gjort och som jag själv blir förvånad över. Jag kan aldrig göra om något som jag redan har gjort det är för tråkigt. Jag måste hela tiden överraska mig själv. Hitta nya sätt att berätta på. Att göra konst påminner om att... eller det är väldigt nära döden på något sätt, på det sätt att man är så ensam, man är oerhört ensam i skapandet. Men att jobba med andra i projekt, berätta om så här ska vi göra och att vi gör det tillsammans, vi prövar, vi backar och vi ändrar och så.. och sen komma till ett resultat, det är en oerhörd lycka. Så att det är något helt annat, det är väldigt, väldigt vitalt.
